Detta med ridning som många bloggar har tagit upp
För några dagar sen hade SD gåt ut med dett:
”Men om vi nu funderar lite på vad det handlar om, att stödja idrotter, kan väl inte ens Kerstin Dreborg (MP), tillstå att ridsport är en idrott. Sport kan jag tillstå, men inte idrott. Idrott eller lagsport där det krävs fysiska insatser kan jag acceptera som idrott. Fotboll, innebandy m.fl. där vi pratar om fysiskt idrottsutövning inkluderas, men definitivt inte ridning. Visst är det så att fler tjejer och kvinnor håller på med ridning än killar, men det är ingen idrott, lagsport eller kräver fysiska prestationer. Vad sägs om rally, schack, boule, dataspel eller bridge? Är det idrotter eller sporter? Visst, man behöver skicklighet i vad det än vara må, men ridsport är definitivt diskvalificerad som idrott.”
Ridsport är väll ändå inte en sport. Säger du att ridsport inte är en sport?
Så jag sitter inte och sliter 7 dagar i veckan och är MINST 28h per vecka. Och här kommer du och säger att det inte är en sport? Ridning är faktiskt en av Sveriges största sporter, lagsport? Nej, verkligen inte? Visst det är inte som fotboll med 7 spelare som springer runt efter en boll. Vi peppar varandra, vi ser det vi är bra på. Gör det med vår bästa vän, nej, vår själsfrände! Vi lägger mer tid i veckan säkert än en fotbollspelar, right?
Det var inte så att Rolf-Göran Bengtsson valde stuteri Hipico La Silla och så tog han EM guld med Ninja på en gång, eller hur? Han lägger ner många fler timmar i stallet än vad vi gör. Han har kämpat länge!
Kom inte att säg att ridsport inte är en sport, sätt dig själv upp på en häst och hoppa 1m själv. Det tar ett tag att kunna det, jag har ridit i 10 år och vågade det för ett år sen. DÅ vågade jag, jag litade på Ronja och hon litade på mig!
Detta är MIN åsikt. Vad är eran?
Åsikter,åsikter & åsikter
WHAT, Precis hände?
Läs markerade texten igen. Vad tänker du när du läser texten?
Alla får ha sinna åsikter, fine. Men detta är att kasta skit på ridsporten OCH att trycka ner. VI kämpar förfan 5 timmar varje dag, 7 dagar i veckan, på något som vi vill utfröa. Som alltså inte är en sport? Vi alltså bara har en hobby, som inte kräver fysiskt utöfrande? Eller?
Sverige är förfan sjukt. HELT JÄVLA SJUKT.
Haters, kolla videon.
Läs hela inlägget här, är sjukt trött på allt nu.
2014 ska vi regera!
Nu är alla tävlingar inplanerade. Jag och Ronja satsar stort, vinsten ska vi ta!
Preliminära tävlingar. Jag funderar mycket på den i Rimbo och den i Väsby, efter som den 18 är en fredag och sen 20 en söndag, det låter jätte konstigt?
Ronja:
15 feb, Hoppning hos Stäket Ryttarnas HSF
23 feb, Dressyr hos Täby RS
6 apr, Hoppning hos Täby RS
12 apr, Hoppning hos Sollentuna RK
18 apr, Hoppning hos Rimbo Ryttare
Butterfly:
13 apr, Hoppning hos Sollentuna RK
20 apr, Hoppning hos Väsby RK
15 jun, Hoppning hos Hagbylunds RK
Det ska bli så grymt kul att få komma ut och tävla stor häst, visa vad vi går för, bara jag och Butterfly! Bara för att jag rider häst betyder ju inte det att jag inte kan hantera hästen. Jag och Butterfly har gjort jätte fina rundor hos klubben och sedan jätte bra ifrån oss på träning om man bortser att det är mycket för mig att rida stor häst, men för att knappt rida henne en gång i veckan till att vi åker ut på träningen och hoppar 1m. Detta klarar jag och Butterfly!
Ronja och jag ska ligga i och visa vad vi går för! Bara ett havår, jag vill avsluta på ett bra sätt, där vi misslyckades förra året. Jag vill inte avsluta på samma sätt, jag vill vissa att jag kan komma tillbaka och sätta den nollan som var mitt mål. Nu tar vi dem!!
Jag har några andra mål med.
-Jag ska stärka mig själv, jag ska orka sitta och hålla ihop stora hästar.
- Nu lovar jag detta! Höja mina betyg, plugga flera dagar innan, mina betyg har sjunkit iår. För att våran höstterminen är tuff att få in ca 16 ämnen, eller vad det nu är, under en kort tid har tagit på mig. Men hoppas på vårterminen blir bättre.
-Bloggens statestik ska öka!
-Mer tidsinställda
-Mer vad jag tycker
-Försöka få ny fräscha bilder
-Mer social träning med DeeDee
-Treårstestet är målet
Åh så orättvist
En sak jag hatar är orättvisa, vissa har det bättre än andra.
Och nu ska jag inte klaga, för hag har det jävligt bra, jag bor under ett tak, jag får pengar utan att behöva jobba för dom, jag har 2 superfina hästar rakt utanför fönstret, jag har alltid mat stående på bordet.
Medans det finns barn som gråter till söms för dom förlorade pappa i kriget, eller dendär flickan som blev våldtagen påvägen till skolan. Eller pojken som är manlig prostituerad för att tjäna pengar till sin familj, så dom har middag på bordet. Det finns barn och vuxna som dagligen svälter. Det finns barn och vuxna som dör varje dag i krig. Det finns barn och vuxna som får sitt hem ner bombat eller ser en nära vän eller släkting dö mitt framför ögonen på dom.
Och du ligger där, din lilla svennebo i din 40.000 kr säng och har tv mitt framför ögonen, chockad i ena handen och 2l Cola andra. Gråter kanske för att det är en sorglig film på tv eller kanske för att jag stukade lilltån. Och då får vi inte glömma senaste iPhone 5s brevid dig och Mac book datan i knät.
Nej är faktiskt trött på verkigheten. Att ständigt påminnas om dom barn som knappt vet vad jul är. Eller aldrig ens fått ett paket, en överraskning, en hel familj?
Och det som mest retar upp mig är att veta att jag, gör knappt någon skillnad om ingen mer där ute är med mig.
Dagen som aldrig fick komma..
Ett jävla år och 9 jobbiga månader!
Fjordingar kan dem med!
Utdraget direkt från ridsport:
Med sin framåtanda och pigga uppsyn tar hon sig an hoppbanorna med stor entusiasm, vilket har gett henne segrar och placeringar upp till regional LB. Men framförallt är det vinsten i en höjdhoppningsduell vid förra årets julshow i Boden som imponerar.
Trine 3341 (f-02 e Ismo Kry u Tvetas Morina ue Dalar, uppf Marita Hansson) ägs av familjen Lindberg, och det är systrarna Celise, 15 år och Melie, 12 år, som lotsar Trine runt på tävlingsbanorna. Mamma Zia är deras största supporter och är minst lika delaktig i allt kring Trine – utom själva tävlandet.
- Vi såg henne på annons 2010, och tjatade på mamma i ett år om att få köpa henne, berättar Melie.
När Trine kom ut på annons i april året efter for hela familjen och tittade på henne och blev störtförälskade. Lovorden över den fantastiska lilla hästen tar aldrig slut.
- Hon är snäll, hon försöker alltid och ställer alltid upp, även om hon kan vara lite busig, säger Celise, och de andra i familjen håller med.
Målet med Trine var att så småningom komma runt en LD-bana, eller i alla fall att ta sig över startlinjen vilket det hade gått sådär med för flickorna innan på tidigare ponnyer.
- Men vi höjde ribban snabbt, minns mamma Zia då det visade sig att Trine är en häst som aldrig tvekar på hinder.
Med sina meriter så kvalificerade sig Trine till fjord-SM, där både Celise och Melie vann en varsin klass – Melie var för övrigt den klart yngsta deltagaren under hela meetinget. Den 220 mil långa resan kändes väldigt lyckad, och målet är att komma till fjord-SM även under 2014, och förhoppningsvis till fjord-NM 2015 som då går här i Sverige.
Höjdhoppningsduellen för ett år sedan skulle bara bli ett roligt inslag, och att hinderhöjden skulle gå över Trines egen mankhöjd fanns inte med i tankarna från början.
- På träning hade vi hoppat 110 som mest, och bara det tyckte jag var läskigt, berättar Celise som var den som red Trine under duellen.
- Men sedan blev man så taggad av publiken och det gick så bra så det var bara att köra.
Rev man ett hinder var man ute, men Trine rörde inte en bom. Efter 140 cm valde dock arrangören att bryta med tanke på ekipagets säkerhet, men Celise tror att de kunnat hoppa lite högre ändå om de hade försökt.
Det kan också nämnas att Trine stuckit fram mulen och synts i mängden tidigare: för några år sedan förlorade hon sitt eget föl men tog sig an arabfölet Chloe som hon blev fostermamma åt. När fölet sedan skulle visas vid en utställning på Blommeröd följde förstås ”mamma” Trine med i visningsringen – ett udda inslag på en arabutställning trots att Trine var stylad med arabshowträns och allt.
DU KLARAR DET HÄR!
Marcus ligger på en 7:te plats i finalen av Swedish Riders Throphy! Så han har just nu den 7:te bästa svenskfödda hopphästen i hela Sverige! Det kallas grymt! Fatta?! Våran tränare, min och Jossans och rider t.ex. mot Douglas Lindelöw, Emma Emanuelsson, Jacob Hellström och Fredrik Jönsson och slår dem.
Såg dessväre nu att han är nerputtad och ligger utanför placering. Men ändå!
Åskits
Kopierat från Tidningen Ridsport.
''Frågan om hästarna ska vara kvar i hagen eller tas in i stallet, beror helt på förutsättningarna på plats. De hästar som har dött eller skadats vid stormar har i regel stått i stall som rasat över dem. Samtidigt kan träd falla över dem om de är i hagen. Det är alltså upp till varje hästägare att göra en bedömning av var hästarna har det bäst, det är inte självklart att det är i stallet.''
OKey, tänkte skriva min åsikt om Storm, vissa är ju så akuta och inte kan ha hästen ute, den DÖR av snön då. Och vissa har inte ett stall, alltså får hästen stå ute.
Mina hästar har sin trygghet i stallet. Och jag känner absolut inte att mitt stall kommer rasa. Det är byggt på ett så bra sätt. Iallafall.
När det är storm, ta tex lilla stormen Sven som passerade här tor/fre. Mina ponnysar får gå ut ungefär 9 på morgonen och kommer in vid 2-3. Äter middag inne och sen motitoneras dom. sen vid 7 brukar dom få kvällsmat. En typsik mysdag i december för dom.
Hur gör ni?
Ang tränare
Många tjatar oftast vilken bra tränare jag har för att hon/han har gjort det ena eller det andra, ridit upp till St George eller 150 hoppning. Men vad har det betydelse igentligen?
Visst Marcus har varit med SM och Carina har ridit Championatet. Men ibland så skrämmer många mig genom hur mycket dem skryter hela tiden ang sina tränare, som att dem får rida för dressyreliten fast dem rider på lokal nivå, visst du får göra det, men att gå runt och skryta med det blir jobbigt tillslut. Alla har nog någong gång drömt eller drömmer om att t.ex. träna för Tinne Vilhelmson Silfvén eller Jens Fredricsson. Drömma kan man alltid och det gör alla, jag lovar. Jag tror alla drömmer om något, som att slå det där rekordet(t.ex. för sig själv). Jodå, jag har drömmar jag med!
Man måste inte ha bästa tränaren för att vara bäst. Du kan lika gärna träna för en tränare som inte tävlar längre och du kan ligga på topp. Men hur kom det sig att jag har bra tränare? Jo, det ska jag berätta!
Carina: Henne fick jag reda på denom min förra D-ponny Madonna som vi fick ta bort i fång. Både mamma och jag fastnade direkt för henne. Det började med att jag skulle lära mig rida Donna men sedan när vi tog bort henne så köpte vi Ronja. Så sen dess har jag fortsatt och sedan vi började med DD så har det fungerat extremt bra, DD är så känslig häst så att man behöver bara rida/longera henne på små hjälper.
Marcus: Jag har sett upp till Marcus mycket länge. Tänk att rida för honom, vilken dröm var min tanke hela tiden. Sen så när vi var i Rimbo på tävling så ska vi hoppa en oxer på långsidan och troligen så bromsar jag för mycket så Ronja hamnar mitt på hindret och river hela och jag åker nästan i backen och blir helt enkelt rädd för att hoppa, det tar ett tag innan jag samlade mod och tog mig tillbaka på tävlingsbanan. Mamma träffar på Marcus på granngården i Norrtälje och går fram och frågar om det skulle kunna finnas möjlighet och träna för honom och sen dess har det bara blivit bättre och jag är jätte nöjd!!
Det är bara min åsikt. Har ni andra åsikter jämfört hur jag tänker? Skriv dem som kommentar!
Madonna, hästen som jag älskade, nästan för mycket!
Jag måste berätt en ny del av mitt liv. Det som gjorde att jag skulle ta vara på tiden och älska min häst. Men det är inte så att jag tar upp henne, då rinner tårarna..
Det var äntligen dax för mig att gå över till D-ponny. Jag hittade denna maffiga D-ponny på 145 cm. Hon fanns hos Carina, det är början på mina dressyrlektioner. jag provred henne och var förälskad! Den hästen ska jag ha!! Hon blev min den 18 Juni. Inget kan förstöra det här, jag hade fel. Vi var på ridläger i Juli, hon hade troligen fått en spark av sin hagkompis några dagar tidigare och ahde svårt att galoppera. I traven syntes det inte så mkt. Hon fick åka hem och vila upp sig. Hon repade sig och jag red henne igen! :D Jag hann starta en klubbdressyr och en klubbhoppning. Det blev rosett i båda och högst % i dressyren. När jag red dressyren hade hon ont i fötterna och hade det jobbigt. Men hon kämpade för mig, bara för mig! <3 I November beslöt vi att åka in till Ulltuna med henne. Hon hade tydligen Fång och sedan infektion i ena hoven. Hon fick stanna och bara efter några dagar var hon bättre. Hon blev bättre och bättre. Vi åkte in och skodde henne på Ulltuna. Men sedan började vi sko henne hemma och hon blev bara värre. Skona fick tas av och boxvila med en annan häst som också hade fått åka in till Ulltuna. Donna´s hagkompis. Det var inte dem lika glada ögonen hon hade. Men jag ville inte ge upp! Den sista veckan fick hon gå bara på stallplanen med två trådar och hon stannade där. Men den 13 April var det dags. Hon fick somna in för all framtid. Det var så svårt att förså det här. Att försöka vakna ur mardrömmen..
Det var så svårt att skriva denna text. Tårarna rinner nästan ner för kinden, nästan? Nej, dem rinner! Usch! Jag vill att hon ska vara här, min fina lilla häst! <3
ÅSIKTER
Okeyy, publicerar inlägget här med nudå. Tycker ämnet är sjukt viktigt.
Fotboll vs Ridsporten
Frågan man ställer världen, när man sitter och kollar på fotboll på tv.
Portugal - Sverige. Något VM kval som jag förstod det.
Iallafall, i den sporten. På den nivån. Buar man eller ja visslar som är samma som att bua när motståndarlaget sjunger sin nationalsång?
Svenska publiken bara buar och buar när Portugal sjunger för SITT land.
Men när Svenska laget sjunger sin nationalsång, ja då är det självklart att alla tysta och inte säger ett ljud?
Är det verkligen så i den sporten? Skrattretande. Patetiskt. Töntigt.
Om jag hade, i ridsporten. Tex buat när Eric Lamaze rider in på banan och ska hoppa. Jag kan säga att folk hade stirrat. Jag Kanske tillpchmed blivit utslängd från arenan. Det hade varit skam ifall jag, eller någon annan skulle ALDRIG göra så. Men det är ridsporten det. Inte fotbollen!
Ridsporten, Där håller vi alla ihop, vi gör det vi älskar mest och man hejar på varandra. Hatten av för ridsporten. Älskar stämningar på tävlingar. Vi gör vad vi tycker är roligast! Right?
Eller som,
Fotbollen, allt handlar om vinst eller inte. Skam för landet och tränarna. Främst laget om man förlorar. Alla blir besvikna, publik som lag.
Eller om det blir mål. Tränarna,vd och allt sånt blir gladare än någonsin. Hoppar och skriker. Publiken galna och motståndarna lipar framför sina tv aparater. Eller har jag fel alla fotbolls tjej/killar?
Jag Är faktiskt stolt. Att kunna säga rakt ut. Jag är svensk ryttare påväg mot toppen.
Jag hoppas verkligen att ridsporten försätter vara såhär föralltid. För så länge stämningen är på Top på tävling och alla kämpar för samma mål älskar jag sporten.
Sen finns det ju undantag, såklart.
Tjatiga ponnymammor som skriker på 12åriga ungarna som inte kan rida sig igenom LD nivå men ändå sätter upp dom på LA+. Sjukt. Sjukt. Sjukt.
Anpassa nivåerna efter ryttaren och PONNYNS erfarenheter/kunskaper istället för dina. Punkt punkt punkt!! (.)
Det ger resultat.
When you love something I think you're not afraid to die for it
VI ryttare, å skulle kunna skriva en lång novell om VAD vi är bra på.
Men i dagens samhälle ska man behöva stå isvars mot att JAG är en ryttare. Medans vilken kille som hellst kan skryta om att dom spelar i U laget i Hockey eller elitserien i handboll.
*Varför är hästar mindre värda, och ses som ''mat''?
*Varför respekterar ni inte hästen OCH ryttaren? DOm gör sin sak & du din. PUNKT
*Varför ska alltid en fotbollskille dra skämtet, ''MUms hästburgare till lunch'' Jag skriker ba HÅLL KÄFTEN.
Är så jävla trött på tjatet om hästarna. OCH vi tas som djurplågare som äter sina egna djur.
TRÖTT TRÖTT TRÖTT på allt. Bitch Pleaaaase. Väx upp vafan?
Eller är det bara jag? Är det bara i min skola killar ständigt är på en? Är det bara jag som får höra orden?
Den värsta frågan jag fått, är frågan som va av en kille jag då va lite små kär i. Jag visste absoult inte vad jag skulle svara.
Går du på nån sport? isf vilken?
Jag sa då, Jag är ryttare.
Han skrev ''hahahah det är väll ingen sport?''
Definera ordet ''VÄLL'' tack.
Letade reda på en gammal video igår, SÅ FUCKING JÄVLA KLCOKREN. Får nästan tårar i ögenen när jag tänker på vad ryttare går igenom. ryser.
*Jag sitter på en häst som är 10 gr så större en mig.
*Jag pratar med en varelse som varken kan mitt språk, jag jag kan inte dens.
*Jag hoppar hinder, som är orivbara, en ända touch och både jag & lester är rykta.
Kolla filmen. SÅÅÅ värt det.
|| when you love something I think you're not afraid to die for it ||
Detta med hästar..
Nu måste jag bara få ta upp en sak till, om ni har andra åsikter berätta dem. Men gärna inte anonymt..
Jag hör ofta om att dem är skickliga på att sitta kvar om hästen bockar eller stegra, men come on!? Vem kan inte det? Hellre att jag berättar hur duktig min häst är och vilka rörelser hon kan göra. Shit, hon stegrar. Vad duktig du är som sitter kvar! Ja, många sitter oftast kvar när en häst stegrar. Nu sa jag många, inte alla! Men vid vinter/våren så var jag rädd. Jag ville inte rida. Jag satte mig upp ändå, var rädd och ledsen, vågade inte rida min egen häst. Fattar ni? Rädd för att rida sin häst. Nu ljuger hon allt. Nej, jag skojar inte. Men jag satte mig upp på Ronja, gick igenom varje dåliga träning och försökte in till de sista. När våren väl kom så började vi ta vinster i dressyr och det går bara uppåt i våran utveckling. Jag satt efter bvarje träning och var inte nöjd, jag var besviken över mig själv och ville inte men jag satte mig upp och red igen och resultaten visar sig tillslut. Nu när Ronja börjar stegra så säger jag till på skarpen och hon lyssnar bra. Det kallar jag sammarbete. När någon säger att jag kan sitta kvar på Ronja när hon stegrar så kan jag fundera mycket. Hellre hör jag att jag har arbetat för detta, det gör mig glad, det gör att jag orkar med att fortsätta!
